such a heartbreaker -?

Det kommer kanske aldrig bli annorlunda. Så mycket som jag försökte för din skull, lika mycket skuld la du tillbaka på mig. Mitt fel att det blev som det blev. Du sökte igenom mig på fel redan från början och när jag ser tillbaka förstår jag inte varför jag inte avslutade det hela innan det ens hade börjat. Förmodligen är det inte ditt fel heller. Du blev uppfostrad i tron om att det du gjorde var rätt. Jag tog mina sista krafter med dig. Jag försökte mitt innersta för jag hoppades nog ändå att du skulle älska mig tillslut.

Jag hoppas inte längre på att du ska bli annorlunda, den tron försvann för längesedan. Istället får jag försöka laga mig själv efter dig. Du strimlade sönder varenda liten millimeters hopp. Du såg mina svagheter och använde dem emot mig. Du visste. Du fick mig att må sämre än vad jag redan gjorde, till vilken anledning? Var det för att du ville känna dig bättre än mig? Det gjorde du ju i alla fall. Det gjorde du alltid. Du bryr dig inte, jag vet. Men du fick mig alltid att känna mig så dum i huvudet. Men ändå var jag inte beredd att lämna dig för det. Du var mer än det. Jag trodde att om jag bara höll ut så skulle du bli bättre, du skulle lära dig att behandla mig bra. Du kommer aldrig någonsin lära dig. Det är vem du är. Du har kanske glömt allt nu... Du vill kanske inte minnas, jag vet inte.

Kanske tänker du fortsätta på samma sätt mot alla dem andra efter mig? Man kanske inte kan lära en gammal hund att sitta? Bevisa att jag har fel och börja visa andra människor respekt.

Du förstörde mig på alla sätt du kunde.

Det var längesen jag skrev men det känns som att det inte finns något att skriva, egentligen. Jag överumplas av minnen om hur saker och ting var förut. Det är svårt. Ett år är en kort tid.

Nu ska jag fortsätta plugga samhäll. Ville bara skriva utav mig lite.

what we once had

Jag har saknat dig, så många dagar, så många kvällar. Jag har saknat att veta vad du gör, och vad som händer i ditt liv. Jag har saknat dina ord, som bara jag fick höra. Jag har saknat allt du sa, som hjälpte mig. Jag har saknat en vän som kanske inte finns. Inte längre. Finns du inte längre? Varför försvann du? Blev det för svårt? Kom jag för nära? "Det kommer aldrig bli så". Vännen, du hade alltid rätt. Det blev inte som jag tänkt mig. Jag trodde vi skulle hålla, även om det skulle bli annorlunda. Jag trodde att jag alltid skulle ha dig vid min sida. "Du kommer glömma". Jag minns. Jag minns allt. Jag ville och försökte, men det räckte inte till. Vi sågs för sällan. Jag tvivlar på att det kommer finnas någon som någonsin kommer betyda så mycket för mig, som du gjorde. Du gjorde skillnad då, men kanske större skillnad nu. Om vi bara hade försökt, om jag hade bara fortsatt ringa - hade det varit annorlunda nu? Du räddade mig på alla sätt, och nu är allt på grund av dig. "Jag vill att du ska ha det, och må bra". Orden har etsat sig fast i mitt huvud. Jag glömmer inte din blick. Dina ögon, när du tittade upp och gång på gång förklarade att det inte skulle bli bättre, inte såhär, inte på det här sättet. Men du sa att du alltid skulle finnas där, att du alltid skulle lyssna. Så varför hör du inte mina skrik?

Jag vet att du läser detta, och du ska veta att jag saknar dig. Av hela mitt hjärta.

it's a cold and broken hallelujah

http://youtube.com/watch?v=TgFy4GIteCw
- världens, världens finaste

to be thinking of you.

Att veta att du aldrig kommer att se, att du aldrig kommer att förstå hur mycket skada du har orsakat, det ger mig en sur sugande känsla i maggropen.
Du gör mig galen, sjuk och förvirrad i mig själv.

Men jag vet att du kanske egentligen inte gör illa med mening, du vet bara inte vad som är rätt eller fel. Jag vill vara klar med dig. Jag vill känna att jag behöver dig vid min sida. Jag vill kunna tycka om dig. Kunna sluta försöka få dig att förstå hur du behandlar andra människor.
Men när jag vet att du egenligen inte kommer att göra det, så får jag ännu mera hopp om att du kanske en dag faktiskt kan det.
Att du kanske bara har tappt bort dig på vägen.

flesh for bones-

Enjoy the power and beauty of your youth; oh, nevermind; you will not understand the
power and beauty of your youth until they have faded. But trust me, in 20 years you'll look
back at photos of yourself and recall in a way you can't grasp now how much possibility
lay before you and how fabulous you really looked... You're not as fat as you imagine.

Dont worry about the future; or worry, but know that the worrying is as effective
as trying to solve and algebra equation by chewing bubblegum.
The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your
worried mind; the kind that blindside you at 4pm on some idle Tuseday.
Do one thing every day that scares you.

Sing
Don't be reckless with other people's hearts, don't put up with
people who are reckelss with yours.

Floss
Don't waste your time or jealousy; sometimes you're ahead,
sometimes you're behind, the race is long, and in the end
it's only with yourself.
Remember compliments you recive, forget the insults; if you
succeed in doing this, tell me how.
Keep your old love letters, throw away your old bank statements.

Stretch
Don't feel guilty if you don't know what you want to do with your life.
The most intresting people i know didn't know at 22 what they
wanted to do with their lives, some of the most intresting 40 years
olds i know still don't.

Get plenty of calcium
Be kind to your knees, you'll miss them when they're gone.

Maybe you'll marry, maybe you'll won't, maybe you'll have children,
maybe you won't, maybe you'll be divorce at 40, maybe you'll dance
the funky chicken dance on your 75th wedding anniversary.. what ever you do,
don't congratulate yourself too much or berate yourself either -
your choices are half chance, so are everybody else's.

Enjoy your body, use it every way you can, don't be afraid of it, or what
other people think of it. It's the greatest instrument you'll ever own.

Dance
Even if you have nowhere to do it but in your own livingroom. Read the
directions, even if you don't follow them.
Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly.

Get to know your parents, you never know when they'll be gone for good.
Be nice to your sibilings; they are the best link to your past and the people
most likely to stick with you in the future.

Understand that friends come and go, but for the precious few you should
hold on to.

Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle because
the older you get, the more you need the people you knew when you were young.

Live in New York City once, but leave before it makes you hard; live in Northern Carlifornia
once, but leave before it makes you soft.

Travel
Accept certain inalienable thruts, prices will rise, politicians will philander, you will get too old, and when you'll fantasize that when you were young, prices were resonable, politicians were nobel and the children respected their elders.

Respect your elders
Don't expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund, maybe you have a wealthyspouse; but you never know when either one might run out.
Don't mess too much with your hair, or by the time you're 40 it will look 85.

Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, paiting over the ugly parts and recycling it for more than it's worth.

she seems sweet enough, but she's not me

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han: ”Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar.” Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för den anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: ”Hyr lyckas du?” Kalle svarade: Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör. ”Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet. ”Säkert, men det är inte fullt så enkelt”, protesterade jag.

Det är det, svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Det är du som väljer om du vill vara på ett bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv. Jag fungerade över vad Kalle hade sagt.

Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.

Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade hur han mådde, svarade han: ”Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar.” Vill du se ärren? Jag avböjde erbjudandet att se ärren, men frågade honom vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan. ”Det första jag tänkte på var på min ofödda dotter”, svarade Kalle. Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva.

Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös? Frågade jag. Kalle fortsatte: Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig i akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: ”Han är döende.” Jag visste att jag måste göra något. Vad gjorde du då? Frågade jag. Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig, sa Kalle. Hon frågade om jag var allergiskt mot något. ”Ja”, svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade. ”Tyngdkraften.” Genom deras skratt sa jag till dem: ”Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död.”

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt.

Gör därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av egen plåga.

yeah.

Allting jag gör kan inte vara rätt, jag kan inte vara perfekt. Ingen kan begära att jag ska vara det! Jag gör saker som jag ångrar, men försöker ordna till det, hur lång tid det än kan ta.
Jag gör mitt bästa här i livet, precis som alla andra. Efter allt som har hänt, så är jag ändå nöjd, jag är nöjd över de saker jag gjort. Jag ångrar ingenting. Vissa nätter ville tårarna aldrig sluta, andra låg jag uppe och tänkte tills hjärnan värkte. Det fanns dagar då jag ljög och pratade skit om alla mina närmaste. Det fanns en tid då jag hatade mitt liv. Men varför? Jag valde själv att se allting från den negativa sidan istället för den positiva. Med alla misstag jag någonsin gjort, säger jag förlåt, men ändå tack, för genom dom misstagen så har jag blivit en bättre person. Ingen kan vara perfekt, men alla kan bli bättre. Jag skulle inte vara den personen jag var idag om jag inte gått igenom vissa saker, och vågat ta steg för steg och gå vidare! Jag är inte perfekt, och det är jag så oerhört stolt över.