i'm too fly to be depressed

Jag vet att jag aldrig nästan skriver mer, och det är inte så jag vill att det ska vara egentligen. Men det händer ingenting, det finns ingenting. Fast det är nog mest en lögn för att få slippa skriva. Det är inte längre så att det är avstressande och kul att skriva. Nu känns det mer som ett krav, och för varje inlägg jag skriver måste jag prestera bättre och bättre.

Det har varit lite sisådär på sistone Jag orkar inte ta mig tid att skriva längre. Jag orkar inte ens dra till med något snabbt "jag-tycker-synd-om-mig-själv"-inlägg. Tiden finns, men prioriteringarna är på helt andra ställen.

Det är mycket som hänt de senaste veckorna...

Jag ligger efter i skolan. Har varit borta för mycket och när ärligheten smyger sig fram så kan jag säga att jag har otroligt dåligt samvete. Men jag ska bättra mig, och har planerat att jag ska gå hela nästa vecka. Eller, iallafall försöka, och så länge man gör sitt bästa så räknas det ju?

Jag har slutat dansa, orken räcker inte till sånna saker mer. Orken räcker inte långt alls, kan jag påstå. Kanske till köket för en kopp té men sedan tar den slut. Men jag har börjat fota, igen.

Usch, vad jag svamlar. Godnatt Sverige!

There’s an empty place in my heart. It won’t heal, it never fades away. I’ll be thinkin about you everyday.

Det är slut på det här nu. Det är över.

När jag tänker efter skulle jag nog ha kunnat känt såhär många gånger innan. Men jag har alltid sagt nej, och tvingat ut de där bubblande känslorna från min kropp för att bibehålla min sinnesfrid, och mitt lugn. Muren har alltid stått där och ingen har någonsin lyckats klättra över den.

Jag är tom på ord numera. Vet knappt ut eller in, längre. Vet inte vad jag vill få fram med mina tankar.

Jag önskar att det fanns en väg tillbaka.

Han kommer aldrig mer hem. Orden bränner, och känns fortfarande overkliga. Vadå aldrig mer hem? Aldrig mer hem.

Nej.. Jag klarar inte av att känna så här och därför slutar jag nu. Jag vill inte tänka så här eller något annat. Jag klarar inte utav det. Det känns för mycket.

Förövrigt mår jag bra.

give me my nights back

Planer:

Nästa månad:
finna något nytt

Den här månaden:
komma över dig

Den här veckan:
få dig tillbaka

Idag:
överleva

goodbye mr. hollywood

panik
skräck
rädsla
ångest
nyfikenhet
frustation
förändring

Jag kommer troligtvis inte kunna sova inatt, för det gör så fruktansvärt ont. Inte ont fysiskt, utan mer psykiskt. Men hur skulle ni kunna förstå då jag inte vill ta mig tid till att förklara? Jag orkar inte.

mardrömmar

I should blame you for the falling rain.
I should blame you for all my constant pain.
I should be there to remind you every day.
I should walk you through the halls of my own fate.
I should let you taste the tears that fell in hate.
I should be there to remind you every day.
But I dont

smashed into pieces

Pappa, ibland kan jag hata dina handlingar, och dina ord,
men ibland slår det över och jag saknar dig. Så jag säger det nu,
kom tillbaks igen.  För jag saknar dig.
Jag saknar hur vi satt och pratade. Snälla stanna kvar, jag ska
ge dig det som jag aldrig gav. Kan du tänka dig, allt jag vill sänka dig?
Så bara vänta och se för du gav mig en karta och
jag ska leva mitt liv för att betala tillbaka allt det du gav mina
andetag. Vi har gått igenom mycket och det vet du,
men vi klarar det.
Kan inte gör mer än att säga tack för tiden. Jag älskar dig.

hej tvåtusenåtta.

och inledningen av 2oo8 började ju .. bra ..