Du kliver upp på morgonen och din dag blir förstörd, bara för du inte kan välja vilken av dina 30 tröjor du ska ha på dig, och på Moskvas gator fryser en 14-årig flicka ihjäl för hon inte har en enda tröja att ta på sig. Du går till skolan och klagar och tycker synd om dig själv för alla läxor du fått, och i Indien gråter en 10-årig pojke för han aldrig kommer få börja skolan. Du går till matsalen för lunch och påpekar den äckliga maten och slänger i stort sett allt du har på tallriken. I Sudan dör en 2-årig flicka av grov undernäring och vätskebrist. Du kommer hem och förbannar din mamma för att du måste hjälpa till att tömma diskmaskinen. Och i Somalia blir en 8-årig pojke slagen för han somnade efter 10 timmars arbete i hemmet. Din kväll blir förstörd när du upptäcker en finne på hakan, och i Kambodja dör en 11-årig flicka och hennes lillebror i Aids. Så hemsk är världen.. 

Philip har nyss varit här, han ville bara se hur jag mådde. Trots att vi knappt ses längre, så frågar han fortfarande hur jag mår, och vill fortfarande veta vad som händer i mitt liv. Han är så underbar mitt i allt kaos...

Nu har jag bestämt mig igen.
Jag lägger ner allting som bara får mig att må dåligt.
En gång för alla. Hoppas jag.

nattens inlägg som inte gick att publicera:

Jag tror faktiskt inte jag har skrattat så mycket som jag gjorde idag på en halv såndär evighet, och kan ni tänka er att det var en skön känsla. Ibland skrattade jag åt fåniga saker, och helt orealistiska. Men är inte hela livet rätt orealistiskt ibland? Jo, tänk er att det är det, och det är jag med. Ibland. Man får vara det.

Nej, jag är inte arg. Jag är besviken, sjukt besviken.

- tack för att du slog sönder allt igen.