Like i will miss you

Det finns så mycket just nu som måste skrivas ner, som alltid måste existera.



Jag hatar att jag alltid fastnar i mitt eget tänkande. När jag väl börjat kan jag inte sluta och jag vet redan från början att jag inte kommer fram till något vettigt. Tankarna bara cirkulerar och måste tänkas.

Idag var det skolavslutning, och det är nästan så att jag skäms över hur mycket jag kommer sakna klassen. Jag har aldrig bidragit särskilt mycket till den sociala delen, aldrig pratat särskilt mycket, aldrig inbjudit dem till att lära känna mig.

Jag trodde aldrig att jag skulle känna såhär, men det gör jag.