Jag har insett att allt det som finns i min värld kommer en dag inte existera längre. Och det skrämmer mig som något jag aldrig upplevt innan.
Men det är så det är att vara människa. Man lever och vet att det inte är förevigt. Man har inte all tid i världen på sig, som jag alltid trott. Tiden går, men jag trodde alltid att det skulle finnas tid kvar. Jag är sjutton år nu, och det är långt kvar innan jag blir gammal. Men sjutton år har passerat fortare än anat. Det känns som att det bara var i går jag var fem och lekte med barbiedockor.
Tid går upp i rök. Tid är det mest värdefulla vi har.
Kanske är det vad som gör livet så speciellt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"Vår bästa tid är nu"... ska vi försöka lära oss nu, gumman.
Jag tror att vi har fått låna vår tid från evigheten, med förmånen, eller gåvan att fylla det livet med vad vi själva vill.
Så... tänk så mycket underbart som du har fyllt dina sjutton år med! Det som har format dig till den underbara människa du är...
Kram mamma
tjena bruden!!!!!!
jag holler med mammma tänk så mycker fint o roligt du har gjort dessa sjuttor du har levt. tänk också på den jättefina relation du hadde til SE glöm aldrig det även om inte han kommer ihåg.
kånga kramar från Bittan
Klokt skrivet och jag håller med varje ord! Jag sitter här 22 år gammal till och med och visst känns det som igår man lekte med barbiedockor utan ett enda bekymmer i världen=)
Ja tiden går allt för fort..Jag kommer ihåg den tid jag var 17 år. Det är viktigt att komma ihåg även fast man blir äldre. Sina minnen växer man aldrig ifrån och det är fint att kunna ta fram dem i bland o minnas.
Håller med Bittan, minns hur fin relation du hade med SE även om han inte kan minnas så får du minnas för er båda, idag gör det kanske ont att minnas mycket men om några år kommer det att vara fina dyrbara minnen.
Gör det bästa av ditt liv, försök inte styra så mycket, utan ta till vara livet och tiden som är nu så faller alla andra bitar på plats eftersom
kram cilla
Skicka en kommentar