Jag vill gråta.
Får jag säga så? Är det mänskligt att be om att få gråta, känna lite smärta när man egentligen redan bär på så mycket. Men äntligen lyckats springa och kämpa sig fram till den här klippan där man får vila en stund, innan resten av berget ligger framför ens fötter. Är det normalt? Är jag normal? Jag har aldrig räknat in mig till den skaran av normala människor, vad nu definationen för normal någonsin kommer vara. I mina ögon är det inte jag.
Varför sitter jag och vill gråta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Gråta är den absolut bästa läkning som finns. Skratt en annan.
Gråt och bli hel, att hålla inne med något är mycket värre.
Gråten är en ventil. Sen förstår jag om det finns en rädsla att kanske öppna ventilen. Hur mycket gråt kommer ut?
Jag tror att det gråt som kommer ut behöver göra det och att det är en styrka att kunna öppna den ventilen.
Kram till dig
Ps Vilket fantastiskt hår du har på bilderna :)
Du får gråta precis när du vill gumman!
Önskar jag fanns där med min famn för dig...
Men jag tänker på dig i alla fall!
Det är väl inte så konstigt om du vill gråta! Att gråta ut kan ju betyda en stunds lindring, gråt du. Och ja, jag anser nog att du är normal, lika normal som jag
kram C
Skicka en kommentar