Nu har jag bestämt mig igen.
Jag lägger ner allting som bara får mig att må dåligt.
En gång för alla. Hoppas jag.

nattens inlägg som inte gick att publicera:

Jag tror faktiskt inte jag har skrattat så mycket som jag gjorde idag på en halv såndär evighet, och kan ni tänka er att det var en skön känsla. Ibland skrattade jag åt fåniga saker, och helt orealistiska. Men är inte hela livet rätt orealistiskt ibland? Jo, tänk er att det är det, och det är jag med. Ibland. Man får vara det.

Nej, jag är inte arg. Jag är besviken, sjukt besviken.

- tack för att du slog sönder allt igen.

Pappa! Du vet inte hur fruktansvärt hemskt otroligt mycket jag sitter här och saknar dig just nu. Varför kan du inte vara här? Jag vill bara gå ut och skrika hur mycket jag saknar dig, men jag skulle få slut på ord, luft och ork för så länge kan jag inte skrika. Jag saknar dig så att magen vibrerar bara jag tänker på det, det sticker i hjärtat och ögonen vattnas.
Ibland undrar jag verkligen hur det hade varit om du var frisk och då önskar jag att du var här. Kan du inte förstå att du var min bästa vän och att jag saknar dig så att hjärtat svider?

ALLTSÅ ÅÅÅÅÅÅÅÅH. Jag vill att du ska minnas alla våra utflykter, alla våra ihopgrupperingar emot mamma - JAG MINNS JU! .. jag orkar inte mer, jag orkar verkligen inte mer. Jag behöver dig i mitt liv och hittills dessa år utan dig har jag försökt vara stark, och stundtals klarat mig, men som allting så vänjer man sig utan något. Och jag har liksom vant mig nu att inte ha dig, att alla andra har sina pappor i livet men inte jag. Jag förlorade dig för så många år sedan och jag dör litegrann bara av att tänka på det, JAG ORKAR INTE ATT ALLT SKA HÄNDA OCH DU INTE FINNS HÄR.

Jag älskar dig så mycket att jag kvävs dom här dagarna när allt kommer till mig, när alla minnen dyker upp och gör sig påminda. Jag älskar dig så det gör ont och jag saknar dig så att jag .. vet inte vad. Vad ska jag göra pappa? Snart rinner tårarna så mycket att jag drunknar, så nu orkar jag inte mer.

Jag har förlorat jobbet.

Utförligare än så tänker jag inte vara ikväll.

http://youtube.com/watch?v=jl9IQFCtt5c

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till 

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är