sugar, we're going down.

Jag har flera minnen när det kommer till min pappa. Men ett utav dom tydligaste är ett som hände i november, förra året. Jag kom hem från skolan, och pappa satt helt ensam i köket och läste dagstidningen. Dagen i skolan hade inte varit den bästa, och jag var mycket ledsen på grund av en viss person, så mina ögon var alldeles söndergråtna, vilket min pappa såg. Så han frågade varför jag hade gråtit, och jag berättade allt. Det var då han tittade på mig och sa, precis ordagrannt; "Jaså? Är det någon pojkjävel jag ska ta och prata med?!?"...

Det är ett utav mina tydligaste minnen. Jag vet inte varför. Men bara känslan. Att min gamla pappa hade kommit tillbaka för ett ögonblick, och att han stod på min sida. Det är obeskrivligt.
Jag vet att varken jag, eller min mamma hade klarat av det här om inte mammas släkt ställt upp så pass mycket som dom gjort!
This is just the beginning.

Torsdag.
Har varit hemma idag.. också. Vilket var jätteskönt. Sovit mest hela dagen.. nästan. Vaknade vid 10, men iallafall.
Det blev en sen kväll igår. Drack té och pratade med mamma om livet. Ringde P, som jag pratade med i ungefär en timme innan han somnade i telefonen. Då var klockan halv två. Gick upp, pratade med mamma lite mer, och gick sedan ner för att lägga mig.

Jag är trött. Det blir en tidig kväll ikväll. Jag vet, jag säger alltid så, men det slutar alltid med att jag ändå inte somnat förrän vid halv tolv. Ångest.