skräck
rädsla
ångest
nyfikenhet
frustation
förändring
Jag kommer troligtvis inte kunna sova inatt, för det gör så fruktansvärt ont. Inte ont fysiskt, utan mer psykiskt. Men hur skulle ni kunna förstå då jag inte vill ta mig tid till att förklara? Jag orkar inte.
5 kommentarer:
Om du är lika stark som din mamma (läser hennes blogg) så fixar ni det här.
Många kramar
Kära söta du, det är inte lätt för dig just nu - du måste vara så stor och stark. Men så snart det här med pappa har löst sig, får du vara liten i mammas famn igen. Men just nu behöver ni båda varandra som vuxna.
Tänk att så mycket kan hända samtidigt! Hoppas att Jonas kan få vård och omsorg så att han snart kan återhämta sig, åtminstone fysiskt. Det andra tar väl längre tid att bearbeta.
Du är otroligt fin och duktig Carolina. Så vackert som din mor skriver om dig ofta, ofta. Du är solen i hennes liv!! Jag vet vad det betyder - har själv en dotter som är mitt livs sol och det är underbart.
När har du skollov? Kanske skulle ni kunna hälsa på hos mig då? På skollovet här i Sthlm 26/2 - 4/3 är jag på Kanarie med min dotter + familj. Men annars passar det nog när som helst för min del. Fundera på saken. Många kramar till dig söta vännen
Glömde ta med att jag reser till gamle svågern och är borta 21-26 mars. Annars hemma. Kram
Carolina..din sorg är stor, jag har känt liknande känslor i mitt liv, jag har aldrig upplevt din situation, men jag förstår att du har det tufft..och ändå är du så duktig och stark som orkar skriva om så mycket i din blogg. Att mista någon du älskar, och inte förstår nu längre, gör ont, och jag önskar det fanns något som kunde lindra din smärta. Det är inte ditt fel, det kan det aldrig vara, utan det är ingens fel, det är sjukdom, som drabbar dig och din familj, tragisk sjukdom, jobbig och svårt..Din mamma är fantastisk,håller med dig om det..och jag hoppas jag får möta dig och henne en dag, och ge er den stora kramen jag har åt er..för att ni kämpat så hårt..
Ge dig själv en kram från mig...jag tänker på dig..och hoppas du får stöd i skolan av någon också, så att du orkar med ditt liv..en dag, ljusnar horizonten igen..KRAM från mig..Di (som oxå har Änglavingenbloggen)
Hej lilla vännen min! Hoppas det Det finns mycket att bearbeta, men över sjukdom (som är obotlig) kan ju ingen råda. Hoppas du får en lugn och fin helg och kan hitta på nåt´kul med kompisar. Stor kram
Skicka en kommentar