torsdag, februari 21

i'm too fly to be depressed

Jag vet att jag aldrig nästan skriver mer, och det är inte så jag vill att det ska vara egentligen. Men det händer ingenting, det finns ingenting. Fast det är nog mest en lögn för att få slippa skriva. Det är inte längre så att det är avstressande och kul att skriva. Nu känns det mer som ett krav, och för varje inlägg jag skriver måste jag prestera bättre och bättre.

Det har varit lite sisådär på sistone Jag orkar inte ta mig tid att skriva längre. Jag orkar inte ens dra till med något snabbt "jag-tycker-synd-om-mig-själv"-inlägg. Tiden finns, men prioriteringarna är på helt andra ställen.

Det är mycket som hänt de senaste veckorna...

Jag ligger efter i skolan. Har varit borta för mycket och när ärligheten smyger sig fram så kan jag säga att jag har otroligt dåligt samvete. Men jag ska bättra mig, och har planerat att jag ska gå hela nästa vecka. Eller, iallafall försöka, och så länge man gör sitt bästa så räknas det ju?

Jag har slutat dansa, orken räcker inte till sånna saker mer. Orken räcker inte långt alls, kan jag påstå. Kanske till köket för en kopp té men sedan tar den slut. Men jag har börjat fota, igen.

Usch, vad jag svamlar. Godnatt Sverige!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hallå Carro!!!!!!!


Du skall veta att du o mamma finns i mina tankar hela tiden. Ge bara inte upp att se framåt för du skall se att det blir bättre tider för dej med även om du inte bror det just nu. Det e viktigt att du sysselsätter dej mednågot så det e bra att du börjat fota igen. kommer snartupp så då får vi prata mer

Många kramar Bittan