Det är slut på det här nu. Det är över.
När jag tänker efter skulle jag nog ha kunnat känt såhär många gånger innan. Men jag har alltid sagt nej, och tvingat ut de där bubblande känslorna från min kropp för att bibehålla min sinnesfrid, och mitt lugn. Muren har alltid stått där och ingen har någonsin lyckats klättra över den.
Jag är tom på ord numera. Vet knappt ut eller in, längre. Vet inte vad jag vill få fram med mina tankar.
Jag önskar att det fanns en väg tillbaka.
Han kommer aldrig mer hem. Orden bränner, och känns fortfarande overkliga. Vadå aldrig mer hem? Aldrig mer hem.
Nej.. Jag klarar inte av att känna så här och därför slutar jag nu. Jag vill inte tänka så här eller något annat. Jag klarar inte utav det. Det känns för mycket.
Förövrigt mår jag bra.
6 kommentarer:
Skickar en styrkekram till dig och din mor, tur ni har varann.
KRAM
Kära lilla vän. Det är väl bra att du kan tänka på din far med glädje varje dag. Sådan han var när han var frisk och minnen från din barndom. INGEN kan rå för att din pappa blivit sjuk!
Tiden måste ha sin gång. Pappa får hjälp med nytt boende och du kämpar på i skolan. En nödvändighet faktiskt, eftersom man ju så lätt kan sacka efter.
Dagar blir till veckor - månader ... försök hålla ut ... det lättar efter viss tid och du måste fortsätta det liv som är menat för just dig.
Många varma kramar min söta lilla vän får du av "mormor/farmor"
Har den äran min söta vän! Du har ju blivit 17 år. Många grattiskramar
Jag vill gratulera dig så här lite efter din födelsedag.
Tänker mycket på dig och din mamma.
Kramar från en Bollebygdsbo
Vad roligt att du tyckte om presenterna och jag hoppas att du ska få mycket nöje med digitalkameran...vi kanske kan ha lite utmaningar emellan varandra lite fototävlingar å så...jag har mera böcker om du vill ha..
Ha det bra och lycka till i skolan i morgon.
Faster Britt
hej där tjejen !
Har kameran kommit ?
Du kan väl skicka mig en provbild så jag får se...
kram B
Skicka en kommentar