4 april 2oo7.
Ett år sedan och jag minns dagen fortfarande så tydligt. Det hade kunnat vara förra veckan, igår eller två timmar sedan - jag minns det så väl. Alla händelser och rörelser. Det var så mycket som hände den dagen och.. på fredag är det ett år sedan, och jag vet inte hur många gånger jag spelat upp alltsammans i mitt huvud, gång på gång, hela tiden.
Jag förstår att ni ledsnar på att läsa mitt eviga tjat om samma situation, och tröttnar på att jag aldrig riktigt lyckas förmå mig till att förklara vad det faktiskt var som hände den 4 april 2oo7. Kanske är det så att jag inte riktigt vågar. Vågar inte öppna locket på den burk med känslor, åsikter, och tankar som jag hållt stängd så länge..
Men, som sagt, på fredag är det ett år sedan. Pehå har erbjudit sig att tillbringa den dagen med mig, så att han ska kunna hindra mig från att bryta ihop fullständigt. För att gråta, är inte riktigt min grej. Då känner jag mig så patetisk, svag och dum.
Blä..
-----
Nej.. Jag klarar inte av att tänka så här och därför slutar jag nu. Jag vill inte känna så här eller något annat. Jag lägger av nu. Dagen har varit bra, min nya lägenhet är fin. Men jag saknar Pehå.
3 kommentarer:
Söta lilla Carro, har varit dålig att besöka dig men det är inte avsiktligt, jag har bara haft lite mycket omkring mig. Nu har jag läst tillbaka alla dina bloggar. Du skriver så flödigt och bra, så visst ska du fortsätta om det ger dig ro och utlopp för alla dina tankar.
Jag förstår att en händelse i ditt liv påverkat dig kolossalt mycket och att du inte kan let go. Att du dessutom har din sjuka lilla pappa i tankarna hela tiden, gör det lite mer komplicerat och klart att du tycker du är ensam och övergiven. Så känns det nog för väldigt många unga människor, ja gamla med för den delen. med tiden du mår bättre och bättre kommer du även automatiskt att utöka din vänkrets. Orkar du bara vara öppen och ta emot, kommer det nog av sig självt.
Till något annat nu - grattis till nya lägenheten. Mamma låter så entusiastisk och det kommer att bli bra för er att få starta om - mamma och du. Nu kommer ni dessutom att få många saker runt flytten att ta ställning till och engagera er i. Litet av en pånyttfödelse blir det nog. Du får skriva och berätta hur det går och framskrider för er.
Sköt om dig riktigt ordentligt och även lilla mamma. Många pussar och kramar till min söta Carolina.
Jo, vad bra att du tagit upp fotograferingen - fina bilder - speciellt gillar jag kranen med vattendroppen!!
Jag är så glad för att du är glad i er nya lägenhet. Det kommer bli bra för dig och mamma. En chans till något nytt. Visst kommer det svåra stunder också. Det är ju oundvikligt. Men det är skönt att det är en positiv flytt för dig.
Angående händelsen för ett år sedan så vet jag inget om den. Men jag är glad att du har Pehå som stöttar dig. Jag har dig i mina tankar! KRamar...
Jag har ledsnat på blogg.se nu Välkommen till http://gisans.blogspot.com/ Kramar...
Skicka en kommentar