Jo, men dagen har nog varit helt okej, trots allt. Jag har varit glad i stort sett hela dagen, förutom den lilla stund jag bröt ihop fullständigt. Offentligt. Vi kan skylla på att jag är extra känslig nu..
Träffade Cecilia runt 12, och umgicks med henne på stan, fram till halv 4, då jag tog bussen hem. Ringde Pehå, som fick följa med mig och handla. Fin pojke, det där. Han lyssnar, låter mig prata utan att avbryta mig och framförallt; han förstår. Fin pojke.
Vi, okej jag, åt falafelsallad. Han åkte hem, men kom tillbaka sen. Vilket kändes bra, för jag uppskattar hans sällskap. Vi pratar om mycket, jag och Pehå. Om allt egentligen; Vad det är för väder, vad som händer i hans resp. mitt liv, vad det är för program på tv, om .. ja, allt.
Nu ligger pojkstackarn och sover i min säng, och jag vågar inte väcka honom. Han snarkar.
fredag, mars 28
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så klart att du är känslig nu. Konstigt vore det annars. Jag kommer så väl ihåg mina tonår. Jag hade så lätt till tårar. (Låter som om jag vore last-gammal) Tillåt dig att vara känslig. Stänger du gråten inne gör den bara ondare och ondare. Det låter som ni har väldigt starkt förtroende för varandra du och Pehå. "Pojkstackarn" låter så omtänksamt. Men så är du ju en varm och omtänksam själ också. STora kramar till dig!!!
å nu bliiiir jag ju såå nyfiken..hihi pojkstackarn ???? ...rita och berätta...kram
Skicka en kommentar