söndag, juli 5
Det känns lite som att jag förlorat bloggen. Jag prioriterar inte längre att skriva, det finns viktigare saker. Jag har alltid älskat att skriva, att få uttrycka mig, men på senaste har jag tappat lite av den känslan. Vad vill ni läsa - hur mycket jag saknar någon som aldrig kommer tillbaka, eller att jag faktiskt överlever varje dag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Carolina-gumman! Du ska skriva om det som ligger ditt hjärta närmast! Vill du skriva om din saknad efter pappa... vill du skriva om hur starkt du kämpar på varje dag.. så ska du skriva det!!
Du ska skriva för dig, inte för andra! Men jag vet ju... jag vet ju hur du kämpar för att låtsas att det går så bra allting... men gumman, du måste VÅGA berätta! Våga skriva om sorgen, saknaden, längtan, gråtet, ilskan... ja, allt som också är så svårt.
För en dag kanske du behöver få svar på... hur tog jag mig igenom?
Å kanske.. finns det andra, som genom de svaren, dina ord, kan känna igen sig, och hitta styrka.
Kom ihåg en sak, gumman... inga känslor är fel! Du har rätt till dina känslor... nästan oavsett hur de ser ut!!
Kram mamma..
Just det - din fråga - vad vill ni läsa?? Jo - att du har börjat skriva på allvar - sådant du inte kommer att publicera - och att någon form av "bok" håller på att skapas!
Bloggen kan du ha kvar och berätta om vardagliga saker - från skolan, fritiden, mode/design, sminkkurser (?) väder och vind ....... Jag kommer att gilla och läsa allt du skriver (men blir förstås smickrad om du svarar tillbaka ibland). Nya tag Carolina, jag väntar på en berättelse tex om bussresan ner till Sthlm!! Kom igen nu!
Kramar och puss på kinden
PS Nu först läste jag Elisabeths svar och jag kan bara understryka allt hon säger - så rätt och riktigt! Hej å hå - det är bara att sätta igång - skriv utan att tänka efter, utan att rätta - bara banka ner dina tankar på tangenterna. All vår början bliver svår står det i läseboken, men det stadiet har du ju redan passerat!
Skicka en kommentar