måndag, augusti 24

När man saknar ord

1 kommentar:

Elisabeth sa...

Lill-gumman min... lilla älskade lill-kajsa våran... jag vet... du längtar efter pappa.
Pappa som var... pappa som fanns... pappa som var bara din.
Du vet, Gud... han har lite knepigt tänk med somligt... varför vissa måste gå, och varför vissa måste stanna kvar.. o än om vi inte alls kan förstå det vi tycker är både orättvist och svårt, så tror jag att en dag, gumman... en dag så får vi svar, varför just din pappa drabbades av denna grymmaste och fulaste sjukdom. Den som nu fått honom att inte känna igen dig längre...
Men som du också vet gumman, och som jag har sagt till dig många många gånger... pappa har aldrig lämnat dig! Hur skulle han kunna göra det?
Han finns där i ditt hjärta... och där ifrån kommer han att fortsätta att bära dig så länge du lever. Precis som pappor ska göra...

Mamma din...