Å lilla, lilla gumman min.... jag vet ju det! Jag vet ju att du saknar "lillfarsan" din mest hela tiden... men ibland går det bättre att uthärda det svåra och hemska, och ibland går det knappt alls.
Å det är alldeles okay, gumman... du får längta och sakna precis hur mycket du vill! Men du vet också... och som jag ofta säger till dig... egentligen så har han aldrig lämnat dig! För er kärlek den bär ni i varandras hjärtan, och där kommer den alltid att finnas!
Sådana här stunder kommer du att få fler av. Man saknar alltid en kär person när något exceptionellt händer. Men det måste gå vidare ändå. Sakna får man lov att göra. Jag saknar min egen mamma så förfärligt mycket ibland. Men hon har varit borta den 1985. Saknar även min pappa. Vi kom varandra så nära sedan min mamma gått bort. Jag var nyskild och han var änkling. Vi stöttade verkligen varandra och var varandras stöd. Han dog sedan 1989.
Så är det i livet, man kommer alltid att sakna någon. Du får väl tillbringa så mycket tid som du orkar tillsammans med din pappa, så att du känner att det i alla fall för stunden känns bra för honom och för dig själv givetvis. Förändring kan ju ske snabbt.
2 kommentarer:
Å lilla, lilla gumman min.... jag vet ju det! Jag vet ju att du saknar "lillfarsan" din mest hela tiden... men ibland går det bättre att uthärda det svåra och hemska, och ibland går det knappt alls.
Å det är alldeles okay, gumman... du får längta och sakna precis hur mycket du vill! Men du vet också... och som jag ofta säger till dig... egentligen så har han aldrig lämnat dig! För er kärlek den bär ni i varandras hjärtan, och där kommer den alltid att finnas!
Han älskar dig!
Jag älskar dig!
Mamma....
Sådana här stunder kommer du att få fler av. Man saknar alltid en kär person när något exceptionellt händer. Men det måste gå vidare ändå. Sakna får man lov att göra. Jag saknar min egen mamma så förfärligt mycket ibland. Men hon har varit borta den 1985. Saknar även min pappa. Vi kom varandra så nära sedan min mamma gått bort. Jag var nyskild och han var änkling. Vi stöttade verkligen varandra och var varandras stöd. Han dog sedan 1989.
Så är det i livet, man kommer alltid att sakna någon. Du får väl tillbringa så mycket tid som du orkar tillsammans med din pappa, så att du känner att det i alla fall för stunden känns bra för honom och för dig själv givetvis. Förändring kan ju ske snabbt.
Kram min söta vän
Skicka en kommentar